Dessa paneler är en kombination av det vanliga kristallina kislet, mono eller poly och tunnfilms teknik (som är amorf INTE kristallin).
Man belägger både topp och bottensidan av det vanliga ”tjocka” kristallina kisellagret med extremt tunna skikt av tunnfilmskisel.
Fördelen är att precis som för PERC tekniken går effektivitet upp med några procentenheter. De har ju större möjligheter att fånga ffotoner och omvandla dem till elektricitet, vilket också sänker temperaturen lite.
Nackdelen är den högre produktionskostnaden och någon risk fär att skikten ”delaminerar” släpper från varandra. De har ju helt olika fysikaliska egenskaper.